Tillbaka från Köpenhamn, där min utställning Livets steg nu är installerad på Nytorv, alldeles intill Strøget.

Och hur känns det då?

Jo tack, fint. Även om jag måste erkänna att jag under veckorna före utställningen, i all stress med att bli färdig med allt i tid, funderade mer än en gång över vad jag egentligen håller på med. Men när vi efter två dagars byggnation hade fått upp allt, och lamporna hade slagits på och bilderna lyste upp kvällsmörkret på torget, var det en riktigt njutbar stund att se alla människor gå runt och begrunda bilder och texter. Då kände jag att det nog faktiskt är värt det ändå.

Att bygga en sådan här utställning är ingen liten apparat. 10 ton utställningsskärmar i byggsats fraktades med långtradare från Uppsala till Köpenhamn, där de sedan byggdes upp av ett team på sex man. På torget byggdes dessutom ett 50 kvm besökscentrum som håller öppet varje dag. Där kan man se en film om projektet, bläddra i böcker och kataloger och försöka vinna någon av mina bilder. Man tas emot av Julie, Dina, Sean och Dann, den duktiga danska personalen på platsen.

Mycket arbete som sagt, men också fantastiskt givande och glädjande. Särskilt att möta alla otroligt positiva människor som säger så många vackra och kloka saker. Jag har varit på plats flera dagar och talat med mängder av människor.

Fast jag fick också lite semester, några dagars rundresa på Jylland och Fyn. Mycket trevligt, även om vädret inte var nådigt i början. Det tycks som om min utställning drar till sig regn. När vi hade premiär i Stockholm i augusti 2008 öppnade himlen sina portar och regnet fullkomligt vräkte ner i flera dagar. Så gjorde det också efter en kort tid i Köpenhamn. Då hjälper det inte vad man har för bilder eller tema. Det blir fullkomligt soprent i utställningen. Men som tur är kommer sol efter regn och när vädret är bra i Köpenhamn är det mycket människor i utställningen, till sent in på kvällen.